Brösthets och utseendefixering
Jag är så jävla trött på utseendefixering. Jag är trött på hetsen om hur man ska se ut, vilken kroppsform man ska ha och att man ska ha stora bröst, smal midja och gärna thigh gap för att bli accepterad i kärleksbranchen.
Nej, okej jag har stadigt sällskap av min kille, även fast jag inte har någonting av det där vet jag att han struntar i hur stor min byst är, för att det är inte det som spelar någon roll, utan mer vad som finns innanför pannbenet och bröstkorgen.
Dagligen känner jag ändå trycket från nätet och från vad jag har fått höra under de år jag var mobbad. Jag måste bli smal för att kunna ens få betrakta mig själv som OK. Det är ett jäkla tjat om vad man ska äta för att gå ner i vikt, hur man ska träna och det snabbaste och mest effektiva sätt att gå ner i vikt. Jag ser dagligen bilden på slanka, halvnakna, solbrända kvinnor med stora bröst och en mils mellanrum mellan låren, följt av något djupt citat som 289 798 människor gillat och delat 578 gånger. Det är när jag ser dessa bilderna som jag oundvikligen känner mig som "Jabba the Hutt" från Star Wars.
Varje gång jag tar en bild på mig själv eller låter någon annan ta en bild på mig får jag extrem ångest, även om jag kanske inte visar det men 99% av gångerna vill jag bara börja gråta för att jag känner mig så förskräckligt ful. Jag hittar tusen fel, oftast med min "haka" eller näsa. Mina lår är också kroppsdelar jag mår illa av att se på bild.
Jag måste gång på gång säga till mig själv "Kom ihåg hur enkelt det är att retuschera en bild, en kropp och ett utseende". För att visa er, och mig själv hur enkelt det är så tog jag(efter mycket om och men samt lite ångest) en bild på mig själv. Bilden till vänster är originalbilden, oredigerad, bilden till höger jag har haft inne i photoshop max 2 minuter, tänk då vad man kan göra på 20 minuter, jag blir arg när jag tänker på det. Att extremretuscherade bilder får människor, världen över att känna sådan extrem ångest och osäkerhet i sina kroppar.
Nej, okej jag har stadigt sällskap av min kille, även fast jag inte har någonting av det där vet jag att han struntar i hur stor min byst är, för att det är inte det som spelar någon roll, utan mer vad som finns innanför pannbenet och bröstkorgen.
Dagligen känner jag ändå trycket från nätet och från vad jag har fått höra under de år jag var mobbad. Jag måste bli smal för att kunna ens få betrakta mig själv som OK. Det är ett jäkla tjat om vad man ska äta för att gå ner i vikt, hur man ska träna och det snabbaste och mest effektiva sätt att gå ner i vikt. Jag ser dagligen bilden på slanka, halvnakna, solbrända kvinnor med stora bröst och en mils mellanrum mellan låren, följt av något djupt citat som 289 798 människor gillat och delat 578 gånger. Det är när jag ser dessa bilderna som jag oundvikligen känner mig som "Jabba the Hutt" från Star Wars.
Varje gång jag tar en bild på mig själv eller låter någon annan ta en bild på mig får jag extrem ångest, även om jag kanske inte visar det men 99% av gångerna vill jag bara börja gråta för att jag känner mig så förskräckligt ful. Jag hittar tusen fel, oftast med min "haka" eller näsa. Mina lår är också kroppsdelar jag mår illa av att se på bild.
Jag måste gång på gång säga till mig själv "Kom ihåg hur enkelt det är att retuschera en bild, en kropp och ett utseende". För att visa er, och mig själv hur enkelt det är så tog jag(efter mycket om och men samt lite ångest) en bild på mig själv. Bilden till vänster är originalbilden, oredigerad, bilden till höger jag har haft inne i photoshop max 2 minuter, tänk då vad man kan göra på 20 minuter, jag blir arg när jag tänker på det. Att extremretuscherade bilder får människor, världen över att känna sådan extrem ångest och osäkerhet i sina kroppar.
Vad jag har gjort med bilden till höger:
Smalare ansikte
Formen på ögonbryn
Mascara
Näsan, gjort den mindre
Rouge(För att få mer framträdande kindben)
Större läppar
Tagit undan dubbelhaka, plus lagt skugga för att dölja "överflöd"
Större bröst
Smalare armar
Smalare midja
Smalare höfter
Förlängt håret
Allt detta, på mindre än 2 minuter.
Vad vill jag egentligen säga då? Ja, kanske egentligen: Tro inte på allt ni ser på nätet och i tidningar idag, det är så lätt att med några knapptryckningar göra en person totalt annorlunda. Man kan förändra någons utseende så att man inte känner igen personen längre och det blir mer och mer extremt. Jag, har inte gjort någon retusch som man höjer på ögonbrynen för men hade jag velat, hade jag kunnat lägga till 10 minuter och man hade kanske inte ens kunnat ana att det var jag på bilden.
Så sluta med den här fixeringen vid kroppsideal och allt vad fan det nu heter och börja istället fundera på med mentala och fysiska hälsan, det är ändå det viktigaste.
